Poesi
Min barndom stod under det döda trädet
Bakom skriften stod krukan orörd
fylld med drömmarnas vatten
Min vrede stod utan ord, utan ögon
Varifrån kommer främlingen under det
döda trädet?
Lär dig alfabetet som gavs dig att dricka
vid den siste dödes läppar, den av kärlek döde och nästa timme tillhör inte evigheten
Tystnaden och människoskaran skall stå raka.
A Stéphane
Gröna fåglar, äppelapelsiner
och mitt förkläde fångar dina rörelser
Halsband för en festdag
röda ballonger och svarta ögon
på mitt bröd innan solen går upp
och blåa suckar broderade på mina nätter
som jag bär bort i smyg på morgonen
och låter tränga in i rösterna,
i ögonen på dem som inte hör
och inte ser när jag spelar kula med mina tårar.
Och plötsligt är barndomen fjärran:
ett grönt äpple med fadd smak av kvävda hickningar och sammansvärjningens
och omvändelsens båda tider stöter samman i ansiktets släta ljus
I byn med tillgiftens blåa ringar under ögonen stannar jag och de förstulna
somrarna urholkar blicken där behovet av födslar och dödar bor
I de jordiska tingens djupa välbefinnande stannar jag för att invänta svaret från ett förbifarande minne.
I ansikten blandade jag samman bladverk
med pärlande klart vatten belamrat med kyssar och
jag tog döden för den skönaste pion tätt intill deras ögonlock
Men deras hjärta är en stridslysten morgon
som flyter ihop med deras skrämda sperma
och deras åldriga lemmar bär inte längre något linne
I ansikten upptäckte jag blodstänkta ord
som inte längre vet sin ålder
och slumrar under legender
likt gamla skyddade trädgårdar
och månen, ordningens furstinna,
återvänder aldrig för att säga dem namnet
på varje blomma och solen köpslår med väldiga hugg om deras skuggor.
till Lütfi Özkök
För att se det stora tomrummet i brösthöjd
För att se hungersnöden fixera tystnaden
För att se främmande hoppar landsförvisade
stryka omkring
För att se blickar ta sig an brännsåren
För att se den döende stå emot det förflutna
behövs inte längre plågade människomassor,
behövs inte längre annat än mina fingrars orörlighet.
Morgon som en varm sten
Morgon för den skuldiöse
Morgon för mördaren
Morgnar som oroar själen
Jord på läpparna, jord på vapnen.
Jag fastställer en morgon då ingen faller offer.